Livet med råttorna

Livet med råttorna

Planering

UppfödningenPosted by Vintaz Tue, September 06, 2016 13:16:27
Jag är dålig med att blogga här då de mesta kommer på facebook eller nyhetsflödet här på sidan.

Jag har valt att inte para Fnyffs Isa, detta pga att jag märkt att dominansbeteende hos både henne och hennes bror. Dom är mer eskalerade hos brodern.
Jag kommer självklart inte heller ta några avkommor efter brodern.
Det kan verka hårt att besluta det redan vid så ung ålder som 6 månader men för mig är det viktigt att inte avla vidare på beteendefel. Att det visas i så ung ålder är också en riktigt stor varningsklocka för mig. Även om de skulle växa bort med åldern och bli perfekta råttor så vet jag om att signalerna fanns där och det är inget jag vill ha in bland mina linjer hur mycket dom än försöker gottgöra det längre fram.

Båda är otroligt vackra, intelligenta råttor och när man lagt ned mycket jobb på att få hem dom är det en stor sorg i sig. Men det är en chansning man tar med råttor även om stamtavlan ser bra ut, utvärderingarna är fläckfria så sker det missöden emellanåt
Här är dom alltid först och främst familjemedlem, i andra hand sällskap och sista hand avel. De kommer leva gott hemma hos mig och mysa, utforska och leva livet.

  • Comments(0)//blogg.vintaz.se/#post29

Paco & Vicki

VardagenPosted by Vintaz Mon, April 27, 2015 17:05:41
Idag är det tråkiga besked.
Vicktoria och Paco fick somna in.
Mitt hjärta känns krossat, ett stort hål gapar. Victoria var min hjärteråtta, min vän, en del av mig. Det känns som igår när jag otåligt väntade på hennes hemkomst.

Victoria började snabbt må sämre av ålderdom. Hon vart svagare, tappade mycket aptiten, orken sinade även om hon tappert försökte ignorera det.
Hon var frisk in i det sista fysiskt så sätt, en knuta under armen men den stod still i storlek och berörde henne inte. Men i buren vart hon apatisk sista tiden, burrade upp sig och väntade mest på mig att jag skulle hämta ut henne.
Hon ville verkligen må som en yngling men kroppen sa ifrån. Min starka lilla tjej som kom när jag ropade, hade verkligen noll intresse för hanarna så jag behövde aldrig oroa mig, var ute dag som natt när hon ville. Min knastrande tös som somnade i knät när jag satt vid datorn.
Hur ska jag kunna leva utan dig?

Paco fick en tuff start i livet när hans mor dog vid förlossningen. Han var en kämpe dock som inte tänkte ge sig. Han klarade ett dygn av flaskmatning, flera timmars tågresa som vara några timmar gammal och en amma tills han var stor nog.
Hans start fick dock immunförsvaret att sina och han drogs med rossel som vuxen som inte ville ge sig. I slutet så kämpade han med att andas när han kurade ihop sig och sov och jag kunde inte blunda för det. Även om han var en stark herre så var andningen hemsk. Han var speciell för mig, han kom så nära så fort och all oro de första månaderna gav ett annat band mellan oss.

Två stora stjärnor tändes idag, jag kommer aldrig glömma!

  • Comments(1)//blogg.vintaz.se/#post28

Ratalog

UppfödningenPosted by Vintaz Sat, April 25, 2015 12:16:32
Alla råttor har nu registrerats i Ratalog.se
Så har ni en råtta från mig så gå in och sök på eran råttas uppfödarnamn. Dock har den uppdelat namn så skriv enbart det ena då den inte kan med mellanslag än sålänge.
Enklast är att söka på Vintaz och sen bläddra fram eran råtta.

Där ser ni fullständig stamtavla och inom kort även information om föräldrarna som jag ännu håller på att fylla i under skrivandets stund.

Är ni osäker på eran råttas stamtavlenamn så är det bara att maila mig så får ni uppgifterna igen.

ratalog.se

  • Comments(0)//blogg.vintaz.se/#post27

Bilaxi kullen

UppfödningenPosted by Vintaz Sat, April 25, 2015 12:13:36
För en vecka sen på söndag så parades Polly med JoySurrender.
Hon har nu efter 6 dagar gått upp 76g redan och är ett riktigt matvrak.

Stamtavlan till dessa ser ni nedan.
Jag förväntar mig mink (Havanna/Mockmink), black och ev kanske augoti.


  • Comments(0)//blogg.vintaz.se/#post26

2½ vecka

- FabFivePosted by Vintaz Wed, March 04, 2015 13:14:45
Dom fantastiska fem små korvarna är nu 2½ vecka och det är full rulle hos Lilja.
Dom växer så det knakar och hon börjar få fullt upp med att hålla reda på dom.
Man börjar smått märka skillnad på personligheterna även om de har mycket kvar att utvecklas och ändra sig.
Lilla Star som växt in sig i mitt hjärta är otroligt kontaktsökande och go medan de andra är mer äventyrslystna av sig.

På bilden är dom 10-12 dagar om jag inte minns fel


  • Comments(0)//blogg.vintaz.se/#post25

Nyfödda

- ApachekullenPosted by Vintaz Wed, August 07, 2013 19:08:41
igår föddes det 11 små prinskorvar av Meja.
Hon är en otroligt duktig mor som fixar och donar och jag har dessutom aldrig sett så tjocka bebisar innan. Dom är sprängfyllda med mjölk.

Apachekullen som de snabbt fick namn som, består av 4 hanar och 7 honor. Alla i bra storlek och livliga.
Meja har inget emot att jag kollar men hon håller alltid ett vakande öga och vill inte att jag helst gräver runt. Vilket jag föredrar hos honor, att de visar lite beskyddarinstinkt över sina små och inte är helt likgiltiga i att alla kan ta och hålla på med dom. Men Meja har en perfekt balans där så jag är himla glad att hon flyttade tillbaka till mig.

Efter Survivorskullens storslagna entre var jag minst sagt nervös. Dessutom skulle jag jobba den natten hon skulle föda men hon födde kl 16 lagom så hon var klar vid 17 och jag börjar jobba 21.15. Kan man bli mer än nöjd


Honorna

Ayita, Lise, Tuwa, Nikiti, Tansy, Rozene, Fala

Hanarna

Totsi, Delsin, Bly, Hinto





  • Comments(2)//blogg.vintaz.se/#post24

Marabous sista

- Survivors kullenPosted by Vintaz Mon, July 08, 2013 00:14:51
Den 18 juni 2013 startade förlossningen för Marabou. Allt gick väl med dom 2 första bebisarna men den tredje fastnade.
Det var bara början på ett helvete.

Jag fick snabbt rådet av veterinär att avliva henne, vilket jag vägrade ta som ett gott råd. Jag frågade runt efter alternativ och fick det också. Vi kämpade oss igenom med dunderkurer och fick tillslut loss bebisen. 4 st till föddes levande men Marabou var medtagen och orkade inte ta emot dom.
Jag lät henne vara ifrån bebisarna och värmde dom med vattenflaskor och gav Marabou energi och flytande mat för energins skull.

Jag började nu tvinga Marabou att dia dom ändå för att få i sig all viktig råmjölk som de behöver. Hon var motvillig först men lät sig övertalas, hon litade blint på mig och gjorde allt jag sa utan större protester.
Detta var en tös med stark egen vilja så att hon tillät mig och litade så mycket på mig när det krisade var helt otroligt. Jag masserade och värmde henne. Det började se ljusare ut och natten igenom mådde hon bättre.
Hon födde två bebisar till och en var kvar, efter masserande så kom även den ut men nu var hon otroligt trött. Hon hade förlorat mycket blod och var medtagen men såg ändå pigg ut med glimten kvar.

Sen gick det snabbt, på bara några minuter gick det från stabilt läge till kritiskt läge. Hon gick bort med sina bebisar fortfarande snuttandes på henne.
6 bebisar klarade aldrig persen men 5 st kämpade vidare.

Nu var det akut, inte bara sorgen efter marabou, nu fanns det 5 bebisar som måste ha hjälp akut. Med hjälp från Glamråttan hittade hon en tjej med amma. Problemet var att få dit henne, men även där ställde Glamråttan upp och transporterade bebisarna dit.
Men det var nästa dag så under hela natten fick de stödmatas varje 15-30 minuters intervaller. Även vägen vidare till sin amma fick de fortsätta stödmatas.

Hos sin tilltänkta amma fick de inte i sig tillräckligt, tack och lov hade hon flera diande råttor och den andra amman gav de stora välfyllda magar.
Nu är dom 5 dygn gamla, även de svagaste har kämpat på och blivit bättre. Jag vågar inte slappna av än utan terrar nästan sönder v om information om hur det går. Jag kommer nog aldrig slappna av helt innan dom är hemma hos mig igen

Sorgen efter Marabou är total. Det saknas något varje morgon, jag saknar hennes humör, hennes envishet och hennes kel. Allt gick galet men jag ångrar inte en sek att jag dissade veterinärens råd och gick min egna väg. Hade jag lytt hade 3 bebisar som nu lever inte ens blivit födda, 2 andra bebisarna hade nog aldrig klarat sig.
Marabou hade jag förlorat i båda fallen men vi kämpade hon och jag och tillsammans lyckades vi mitt i förlusten.
Jag glömmer aldrig henne eller den stora visdheten hon gav mig

  • Comments(0)//blogg.vintaz.se/#post23

Marabou

UppfödningenPosted by Vintaz Mon, July 08, 2013 00:13:19

05/27/2013

Igår den 26 Maj löpte Marabou äntligen, hon träffade en stilig cinnamonkille som även är pappan till Rock-A-Doodley kullen, så där hoppas vi på massa mink och cinnamons dumbo. Båda har fått kullar tidigare så jag hoppas nu inte det blir en till tomburk men det tvivlar jag på. Kommer nog bli busiga men mysiga

lakrits har tjuvstartat även hon, för exakt en vecka sen så parades hon med en stilig hane, dock med okänd bakgrund men som jag känner jag vill chansa på, jag känner till hanen och ägarna har även föräldrarna till hanen. Färger där blir överraskning men svart är garanterat, ev någon mink kan dyka upp.
lakrits är min lilla gostjej och hanen är precis lika gosig så kommer bli riktigt kelsjuka krabater här

  • Comments(1)//blogg.vintaz.se/#post22
Next »